Hela livet är upp och ned. Ingenting är som det ska och allt är som någon annans liv. Jag är trött på denna bubbla som jag är i nu. Fick en glimt av ett riktigt liv i helgen. Havet, vågorna, blåsten. Kände mig levande för en gångs skull.
Hatar stället jag bor på nu. Det är inte mitt hem. Det är ett hål. Dansken kallade det ett fängelse. Jag håller med honom. Känner mig fängslad.
Katten har fått epilepsi också. Han fick medicin i fyra dagar, sen försvann han. Vi trodde han hade var borta för gott. Som tur var hittade mor&far honom efter 41 timmar. Han hade överlevt utan sin medicin. Lyckan för dagen. Ska försöka tänka på honom nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar